VAD MAN ICKE KAN TALA OM. Audio Drama av Gunnar Martin Aronsson. Produktion: Evolution X4 Drama

  VAD MAN ICKE KAN TALA OMSensommaren 1937.Skjolden, Vestland fylke, invid Lustrafjorden i västra Norge. Plötsligt knackar det på dörren. Husets ägare Ludwig blir störd i sina tankar, men öppnar. Det är en för honom okänd man som vill söka skydd mot den annalkande stormen. Ludwig släpper motvilligt in honom i stugan, efter det att han erbjudits få smaka på gästens medhavda torkade fårkött. Därmed inleds en kraftmätning av oanat slag mellan två unika personligheter...I rollerna:Ludwig Wittgenstein: Gunnar Martin AronssonKarl Popper: Lennart B. SandelinRegi, redigering: Gunnar Martin AronssonDuration: 1 timme 15 minuterProduktion: Evolution X4 Drama 2025Alla rättigheter: Förlaget EvolutionbyNight.Kontakt: [email protected]  Q: - Vad vill du GMA, säga om det här stycket? Hur kom du att intressera dig för Ludwig Wittgenstein? A: - Det var främst var Sten Anderssons fantastiska biografi, "Filosofen som inte ville tala. Ett personligt porträtt av Ludwig Wittgenstein" från 2013 (Norstedts) som triggade mig, inspirerade mig. Jag är stort tack skyldig Sten Andersson och rekommenderar varmt biografin till alla som är intresserade av filosofi i allmänhet och Wittgenstein i synnerhet.  Q: - Okej, men det måste väl ändå vara något mer som fick dig att kreera stycket? Trots allt handlar det om ett Audio Drama på över en timme...A: -Ja, självklart är det så. Jag ville även få in en annan tänkare i dramat: Karl Popper, eftersom han är den som lagt grunden för vårt sätt att förhålla oss till begreppet "sanning" inom humanvetenskaperna, alltså vad som skall anses vara fakta och vad som skall anses vara något annat. Han talade om att det enda vi egentligen kan röra oss med är "bassatser". Dessa bassatser, betraktade som fram-till-nu-fakta, bygger upp en teori som sedan får betraktas som "den bästa" tills att man eventuellt kan motbevisa någon eller flera av bassatserna. Då är teorin falsifierad - förklarad icke-hållbar - och bör lämnas, till förmån för en bättre formulerad teori genom andra, nya, bassatser.Mötet mellan dessa två personligheter inspirerade mig till VAD MAN ICKE KAN TALA OM. Även om jag förstås tagit mig vissa konstnärliga friheter i personteckningen av dem båda hoppas jag att gestaltningen försvarar dem båda två, försvarar deras personligheter, deras sätt att relatera sig. Q: - Men fokus ligger väl på Ludwig Wittgenstein, i och med att titeln åsyftar ett berömt Wittgenstein-citat?A - Ja, så är det ju. Jag fann beröringspunkter mellan mig själv och Ludwig, det är klart. Jag uppskattade i synnerhet hur Sten Andersson markerade Ludwigs smärtpunkter, alltså inte enbart de ständiga lovtalen om Ludwigs "geni". Man kan diskutera länge och väl vad som menas med "geni", men egentligen är just det begreppet mindre intressant än orden "smärtan plågar min kropp men frigör min ande".  Q: - Hur menar du nu?A: - Jag menar att ingen människa som skapat något av värde för andra kunnat göra det utan offer, utan förluster, utan smärta. Vi kan alltså inte se smärtan som något absolut "ont". Ja, det "gör ont", självklart. Kroppen "gör ont" men vi känner inte riktigt till konsekvenserna av dessa våra svårigheter när det kommer till vårt psyke, vår ande, vår Själ. Det kan ta tid i anspråk innan vi förstår vilka värden som våra smärtor bidragit till att manifestera. Livet är som bekant både "Helvete" och "Himmel"; kontrasterna kan vara enorma och löper genom alla samhällsskikt och alla åldrar. Ludwigs öde är ett av miljontals öden som bland annat påvisar hur man kan komma från en av de mest välbärgade familjerna i landet och ändå aldrig uppleva det som "de stora pengarna" i våra drömmar antas ge oss: lycka. Lyckan - eller vad vi nu vill kalla detta tillstånd - kommer aldrig utifrån, utan föds mentalt och emotionalt inifrån oss själva.  Q - Och huset som finns på PR-bilden...Är det Wittgensteins stuga i Skjolden?A - Det är det. Huset står alltså kvar den dag som idag är, till varnagel för somliga, till glädje för andra. Det går att besök